Augusnettene er noko for seg sjølv. Stjernene dukkar opp att på nattehimmelen – det er mørkt nok til å sjå stjerneskota i Perseidene, og mildt nok til å ligge på ryggen på ei låvebru og vente på neste meteor. Sjølv på Oslohimmelen vinn dei sterkaste over strølyset, som eldkula på fotoet der ho fér sørover over Østmarka.
Foto: NRS
Ingen skriv om augustnatta som Jeremias i Tröstlösa:
En borde inte sova när natten faller på
för tänk, då blänker stjärnorna högt uppe i det blå.
Det är så tyst och stilla.
Att sova vore illa.
Jag vandrar mina vägar över slätt och genom skog,
och stjärnorna de följer mig, så sällskap har jag nog.
Det sägs dom äro tusen mil och mer ändå från oss.
Än brinner de med stadigt sken, än flammar de som bloss.
Som silver och kristaller,
nu deras gnistor faller,
och en annan flammer till när hon har brunnit ut,
så faller hon, då blir det som en strimma rök till slut.
En kan vel aldrig drömma så grant och underbart,
som själva natten ter sig när de stjärnor lyser klart.
Det er som om det hördes
ett silverspel som rördes.
En borde inte sova när natten faller på.
En borde se på stjärnorna. En borde vara två.
Jeremias bok. II : värs och visor.
Nils Roar 